newadventures

Okej, pensionärslivet var visst inget för mig. Skogshuggarlivet då?
Packade en bil full och åkte till Edsåsdalen för att hjälpa slalomklubben röja och greja inför säsongen. Som tack för hjälpen får man köpa billigare liftkort i edsåsdalen och Trillevallen. Smidigt va?
Våran lärare Olle var tydligen lite ledare för våran grupp som skulle stapla i ved i säckar hela dagen, men vilket berg med ved det var! Helt galet. Men människan är ju full av smarta uppfinningar, så allt vi behövde göra var att stapla veden i små "lådor", dra en säck över, välta "lådan" och knyta säcken, stapla upp den på en pall. Och så fyller man upp lådan igen...

Det låter kanske konstigt, men det var otroligt skönt att få göra det. Få göra lite nytta, få hjälpa till med något. Har ju bara fått och fått och fått sedan jag kom hit, inte behövt ge något alls känns det som. Så att få göra lite praktiskt nytta var riktigt kul och vi hann diskutera igenom det mesta tror jag, allt ifrån finlandssvenska ord till om man måste ha ett bra svar på frågan "vad ska du göra med ditt liv?"

Jag borde stapla ved oftare.

Övade  stenhårt inför pensionen. Uppstigning vid halv åtta, morgonpromenad. Frukost och korsord (fuskade lagom mycket),  joggade (okej, låtsas att det var stavgång eller något) och sedan lunch, och självklart vila lite middag.

Äntligen, och då menar jag ÄNTLIGEN dags för tur igen. Helt hoppsan hejsan hamnade jag i turgruppen denna gången och skulle tillsammans med två andra planera hela kalaset, vilket kändes lite skönt att det var en så kort tur då, och inte 5 dagar som förra turgruppen fick...
I vilket fall så kom det helt plötsligt helgen innan 2dm snö, bara sådär. Detta innebar att en bil sattes ur funktion iom att sommardäcken var på, och en annan hade gått och blivit såld. Lös det måndag morgon när alla står och stampar, lös det Sofia! Okej. Vi kör dubbla vändor och hux flux förlorar vi grymt mycket tid. Men solen sken och när vi alla hade landat vid Vålådalens Naturrum var humöret på topp och man var sådär småbarnslycklig över snön och vädret och att vi var på tur och god mat och glada vänner och livet!
Så traskandet började, och leken tomtesmyg fick alla att gå på helspänn och då och då kasta sig in bakom närmsta buske eller träd och vi gjorde bara en liten orienteringsmiss, men sedan var fikan vid Nulltjärn också fantastisk, fantastiskt god!
Efter ytterligare vandrande och pratande och lekande lärande och ytterligare en miss i orienteringen var timman sent slagen, magarna kurrade och solen gick ned skrämmande snabbt, men tillslut hittade vi fram till ett litet tjärn där vi började slå upp tält och greja. Det är då vi inser det. En grupp har tappat sina tältpinnar, och jag har av någon magisk anledning lagt ur våra. Och nu då...?!
Snören och granar räddade dagen (natten) och vi fick upp två högst provisoriska tält. Vi var ganska många som var glada att det hände nu och inte på en längre tur, och att vi var nedanför trädgränsen. På kalfjället hade det blivit knepigare.

Dag 2 skulle blivit en orienteringsövning i smågrupper, och det började i alla fall bra. Solen sken, morgonen var näst intill magisk (mamma ringde dock mitt i alltihopa, snacka om tajming:) ) och folk var taggade till hundra. Alla grupperna satte av mot Kyrkstenen som var en utav orienteringspunkterna, första gruppen fick pulsa fram i bitvis meterhöga drivor, de senare grupperna hade en fin liten stig att gå på :) Däremot saktade snön ner alla betydligt, och beslutet blev att ta leden tillbaka till återsamlingspunkten för de flesta, annars hade man inte hunnit i tid. De lyckliga få som hade tagit med sig stjärtlapp hade minst sagt roligt på vägen ner ifrån kyrkstenen...

Under dagen hade grupperna också fått en massa små uppgifter man skulle lösa, där det ingick att ta kort på en väldans massa saker, tex en spexig gruppbild, en älg eller en vacker plats, och bilderna som sedan kom in var tillräckligt för att jag skulle få ont i magen av skratt senare på kvällen :)