newadventures

Nu vill jag bara hem.

 

Men jag tröstar mig med att jag snart är där, och att här händer mycket roligt ändå. Vi bakade mumindalen häromdagen, det var skoj :)

I tisdags vallades vi runt i skogen av Markus Torgeby, en mindre kändis härmokring, en löpare i elitklass och med  lite annorlunda livsval. Han tog oss över stock och sten och visade oss vart kåtan han bott i stod, eller iaf resterna av den. Detta var också en lite hastigt påkommen idé och vi hade inte riktigt chans att fixa lunch till oss, så efter marchen blev det en macka och lite the, en ganska knaper lunch när vi trots allt varit ute i nästan fyra timmar när vi kom hem. Väl hemma var det bara att byta underställ, slita åt sig turskidorna, hetsäta en tallrik fil och sedan slänga sig ut i bilarna och köra till Ullådalen, på med skidorna och ut, ut, ut! Solen höll på att gå ner och snön lyste vit. Men det här med turskidor var inte helt lätt måste jag säga. Skitsvårt, till och med. Övaövaöva är det som gäller. Men kvällen var magisk när solen gick ner och livet sådär underbart och snöigt som det kan bli här uppe.

 

Det här med planering har väl aldrig varit våran lärare Olles starka sida, och när det faktiskt fanns en planering, och den sprack, gissar jag att han stod och kliade sig i huvudet en stund, såg ut på indalsälven och fick en lysande idé. JA, VATTEN! :D

 

Så gick det kanske inte till, men på morgonen när vi vaknade trodde vi att vi skulle ta svinsprutan och sedan spendera dagen med första hjälpen. När bomben släpptes på morgonen visste vi inte riktigt hur vi skulle reagera, men vi klädde snällt på oss och gav oss iväg. Solen sken och Helgesjön var fantastiskt vacker. Isdobbar på och säkerhetslina, sedan var det bara att hoppa i och känna kylan invadera kroppen....

 

Jag hamnade i en mindre chock, trots att jag var helt förberedd mentalt. Förvirrad och vilsen kom jag upp efter en stund under vattnet som kändes som evigheter, förvirrad försökte jag få kontroll över min kropp, tog mig upp ur vattnet och stod sedan och där och kände hur vattnet forsade ur kläderna på mig. Hade inte Tanya tagit hand om mig som ett vilset barn ("ta fram de torra kläderna Sofia, ta av de blöta, såja") hade jag nog stått där än och huttrat.  :)