newadventures

Storulvån-Sylarna-Storulvån. På fem dagar. Fast man går ju inte spikrakt fram och tillbaka, det skulle bara ta två, eller en om man springer...

Pigga, glada och peppade gav vi oss av till Storulvåns Fjällstation där vi först fick veta lite om hur det är att jobba på en station och även äta lite lunch. Efter det traskade vi glatt iväg, rakt ut på fjället och i det fina vädret. Ryggsäckar justerades och varma tröjor åkte av och det blev många drickapauser längs med vägen, vilken härlig dag! Inte långt ifrån en sjö, Ullåtjärn, stannade vi för kvällen, njöt av den sista solen och maten och somnade slutligen. Under kvällen fick de få som var uppe sent se norrskenet, och de lyckliga som var uppe en sväng mitt i natten sedan fick se en sådandär enorm och mäktig stjärnhimmel som det bara kan bli då inga andra ljus stör, en sådan där man riktigt sugs in i och inte kan sluta se på, där vintergatan är hur tydlig som helst och man bara står och förundras. (Iaf tills mina fötter började frysa)

Dag två var om möjligt ännu mer fantastisk, då man kommit in i rytmen och allt bara flöt på. Buffelhjorden (vi) traskade på längs stigar och sedan också utan stigar, och renarna kollade konstigt på oss mellan tuggorna. Strax efter att vi lunchat fick vi vada över en å, vilket gick smärtfritt och utan problem i det otroligt vackra vädret. Men mot kvällen började benmusklerna gnälla lite och många var trötta. Då ser vi plötsligt hur molnen bröjar välla in mot oss borta i horisonten, och ja, det kanske blir regn så ändå, som de lovat oss. Det tog mindre än en timme ifrån det att vi haft solen värmandes tills det att de första regndropparna föll och vinden blåste upp, men vi låg trygga i våra tält, trötta efter dagens lunkande. Underligast var nog ändå Sylmassivet. Vi hade det i bakgrunden till tältplatsen när vi kom dit, men undan efter undan suddades det ut som om någon tyckt att det var fult, och dolde det i en grå kleggig massa.

Tredje dagen var en pina. Ösregn. Småspik och hård vind. Trötta fötter och ben, och regnkläder som läckte igenom efter en halvtimma. Så länge vi var igång och gick höll man värmen, men man lärde sig snabbt att hata pauserna, där man frös ihop till en isklump på 3 minuter. Vinden höll igång sig stadigt, och efter en stund börjar det även att snöa lite. Hmm.
När vi sedan äntligen var framme vid Sylarnas Fjällstation togs ett skönt beslut för den trötte; vi sover på stationen inatt. Det kan bli upp till 25m/s i byarna under natten och det klarar inte tältkåtan som ett gäng sover i, och knappt heller ens de andra tälten. Så istället slängde vi av oss ryggsäckarna (befrielse!) och promenerade/klättrade upp på Herrklumpen som eftermiddagsprojekt, och sedan slutligen och äntligen in i bastun! den natten sov nog de flesta fantastiskt gott medans snöstormen härjade utanför.

Tanken var att vi på torsdagen skulle försökt oss på en topptur, men vädret satte stopp för de planerna och vi traskade istället upp till Glaciärsjön och åt lunch, ytterligare en sådan där svinkall historia. Vi kämpade i motvind och snön yrde omkring oss och på vissa ställen var drivorna 2dm höga! Dock omvandlades snön till regn igen så fort vi begav oss nedåt tillbaka till stationen igen, där vi åt middag och sedan gav oss ut för att sova en sista natt ute...

Känslan av att nu är det nääästan slut, jag får snaaaart duscha och sova i min egna säng igen är otroligt frustrerande när man har 13km kvar att gå sista dagen och tung packning. Trött. Otroligt trött. Men jag/vi kämpade på i regnet och när vi slutligen såg Storulvåns Fjällstation igen ökades takten på lite lite grann ytterligare. Det finns en enormt kort liten uppförsbacke precis längs med sidan på stationen, ifrån leden och upp till entren på stationen. Aldrig förr har en så lite backe varit så jobbig. Mina sista krafter gick åt till att gå upp för den där hemska lilla backen, in i affären och sedan köpa en cocosboll. Sedan typ dog jag i bilen och sedan även på tåget hem till Göteborg, där jag skulle spendera helgen.